B7
Att vara kristen är att vara del av en ny familj!
Guds familj! Här fi nns en ”salig blandning” av olika slags människor,
med olika sätt att uttrycka sin tro, men med ett gemensamt:
Vi har samme Far och vår ”storebror” heter Jesus!
Alla är ni nämligen genom tron Guds söner,
i Kristus Jesus. Gal.3:26
1. Kristen tro – en familjeangelägenhet!
Vi tänker oss ibland kristendomen som en religion med en massa
religiösa lagar och formaliteter. Men Bibeln beskriver det istället
som en familjeangelägenhet! Inte religion – utan RELATION! I
första hand en relation med Far i himlen och med Jesus, hans
förstfödde son, och sen fullt av relationer med alla dem som tagit
emot Jesus i sitt hjärta och blivit medlemmar i familjen! Här är
ingen förmer än någon annan, men vår Far har skapat sina barn
till unika männikor, med många olikheter, men ändå hör vi samman!
Bibeln säger att vi är ett!
Gal.4:6-7, Apg. 2:41-47,
2. Tron är ingen privatsak
Många vill ha sin tro privat – för sig själv. Men det kommer
aldrig att fungera, eftersom allt är byggd på relation! Det
är istället viktigt att man knyter kontakter med andra kristna och
lever i en regelbunden, nära gemenskap! Det är med det som
med ett vedträ i öppna spisen… Om du lägger dit en ensam
träbit så slocknar det snart, men om du lägger på en hel hög
tillsammans, så ger det värme länge! På samma sätt behöver vi
varandra.
Gal. 6:2, 1 Joh.1:1-4, Rom.12:3-5, 1 Kor.12:12-27
3. I början är vi barn i tron!
När man nyss blivit kristen så är det helt naturligt att man har
mycket frågor! Det är saker som de kristna gör som man inte
förstår, främmande ord som man inte begriper eller frågeställningar
som dyker upp i huvudet som man inte vet svaret på. Och
man får ha frågor! Det är ju så man växer! Därför är det livsviktigt
att man har andra kristna syskon nära sig så man kan fråga, be
tillsammans och läsa Bibeln för att få veta mer! Så sök upp en
kristen församling om du inte redan gjort det , och börja regelbundet
att delta i gudstjänster och samlingar. Du behöver det!
Fil.1:3-11, Hebr. 5:13-14, 1 Petr.2:2-3