Ett liv med passion!

Ett liv med passion!

Jag tycker att det är så härligt att träffa män­niskor som brinner för något! Det kan vara en tanke, en idé som Gud lagt på deras hjärta och som dom är i full färd med att genomföra. Dom är ihärdiga och har bestämt sig för att inte ge sig.

Oftast är det så att det är motigt på vägen. (än har jag inte träffat någon som gjort något med betydelse, där allt bara gått på räls), men det märkliga är att oavsett motgångar, så kan den som brinner för något ta sig igenom svårigheterna utan att bli nedslagen. Den som håller passionen vid liv, är den som också får se drömmen gå i uppfyl­lelse.




 

 

Låt era hjärtan vara hängivna HERREN, vår Gud, så att ni alltid lever efter hans stadgar och håller hans bud, så som ni nu gör.”  1 Kung 8:61

 

Hängivenheten är väldigt kreativ. Den skapar möjligheter att utföra saker som jag annars inte skulle göra. Hängivenheten ser något framför sig och strävar mot det målet. Den ser varje mot­gång som en möjlighet att vinna seger, och vägrar släppa taget om det som man brinner för.

Jag är inte någon större atlet…(haha…), men jag är en stor beundrare av människor som kan lägga ner hela sina liv för något som dom älskar. Någon älskar att åka skidor och kan satsa hela sitt liv på att träna och träna och träna, för att någon gång i framtiden få hänga den där guldmedaljen om halsen. Jag för min del avstår gärna guld­medaljen, bara jag slipper åka skidor! En annan älskar att springa några hundra meter på tid. Om och om igen springer dom den där sträckan för att om möjligt kunna göra det lite snabbare än förra gången. Kanske kan jag slå rekordet idag, tänker dom. För min del är det trevligare att gå den här sträckan i skogen och lyssna på fåglarna och njuta av dofterna. Varför springa på en och samma bana om och om igen? Så resonerar jag för jag har ing­en passion. Vare sig för skidåkning eller löpning.

Men däremot finns det annat som brinner på mitt hjärta. Sådant som Gud lagt ner där och som jag liksom aldrig kan släppa taget om. Ib­land, är det riktigt motigt, det ser ut som man inte kommer nånstans med det som man har på sitt hjärta, men då måste man fortsätta. Man får ta ett pass till. För om Gud rört vid ens hjärta, så finns passionen där nånstans. Nöden, glöden som driver mig att fortsätta. Och känner man att passionen dalar finns det bara en sak att göra. Det är att gå till honom som en gång gett passionen för att få lågan tänd igen. För finns inte passionen där, så

finns heller inte kraften att fullfölja det man kän­ner sig kallad till. Så därför så får jag komma, om och om igen, och säga: Herre, tänd lågan på nytt igen. Herre, låt mig få brinna för dig!

Det finns en hel värld av människor som behö­ver dig och mig. Alla är vi kallade att betjäna dom på ett eller annat sätt. En kanske skall pre­dika för dom, en annan ge ekonomiska medel, en tredje skall kanske ställa fram mat på bordet till någon, och en fjärde hjälpa människor till arbete, en femte betjäna med sjukvård osv. Bibeln säger att vad ni gör, så gör det av hjärtat. Gör det med passion.

  • Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor. Kol 3:23

Passionen hålls vid liv genom att mitt motiv är rätt. Om jag tjänar Herren med allt jag gör, så bevaras passionen. För det är Han som är föremå­let för min passion, inte själva grejen jag gör! Och när jag väl står där, mitt i min kallelse, så har han gett mig ett ljuvligt löfte att ta fasta på: Ty HERRENS ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjär­tan ger sig hän åt honom. 2 Krön.16:9

Jag gillar den attityd som den här bibelversen beskriver. Det står att Gud letar efter männis­kor som han kan få bistå. Han söker efter män­niskor som brinner för honom. Som har ett pas­sionerat hjärta. Som är villig att ge sitt liv för det som bultar på hjärtat. Gud söker efter människor att samarbeta med, människor som inte är nöjda med att tugga på i egen kraft utan som sträcker sig efter något mer.

Han längtar efter att få bistå dig. Kanske har du kört fast. Det är lätt gjort att det som började med passion fastnar i gammal vana, i tråkig rutin. Men då finns det en som vill tända lågan igen. Han vill att du skall brinna för honom, att det som du en gång sett framför dina ögon, ska bli verklighet! Tänk inte: Nää, det är försent för mig, jag har misslyckats så mycket. Om du frågar en sportsman hur många gånger han eller hon miss­lyckats, så kommer du att få höra att det är många gånger! De faller, men reser sig, de snubblar, men kommer upp på fötter igen. De tränar i månader och ser ingen förbättring, men passionen och glöden driver dem att fortsätta lite till, och sen…plötsligt så står dom där. Högst upp på pallen, framme vid målet!

Lyssna till den Inre Rösten

Lyssna till den Inre Rösten

Häromsistens när jag var lite villrådig och
jag visste inte riktigt hur jag skulle göra,
så kom jag på mig själv att jag satt och klagade
inför Gud.

Om jag lärt mig något i livet, så är det att
det är inget ide. Att klaga på Gud alltså. Visst
kan jag komma inför Gud med mina grejer,
men om jag fastnar i fällan att klaga så har
jag lärt mig att bara sluta med klagandet. Det leder ingenstans.




Just den här gången så började jag istället
att småprata med Gud, och fråga honom
om vad jag skulle göra. Och det var då Han
började visa mig på nytt igen, vikten av att
lyssna på vad Han vill säga till mig.

Han ärden Helige Ande och finns i mitt hjärta. Han
bor i mig. Han vet allt och känner mig bättre
än jag själv gör. Han vill leda mig.

Allt det där vet jag ju förstås….men.. ändå är det lätt
att bara springa på… Han visade att lösningen
funnits där hela tiden, det enda problemet
var att jag inte hade lyssnat till honom som
hade lösningen!

Det var det där med att vilja klara saker
själv.., det är lite efterhängset..! Jag behöver
komma till punkten när jag säger: Nä,
jag kan inte själv, och jag behöver inte kunna
själv!

Att leva som kristen i sitt vardagsliv är
att göra sig beroende av att höra Guds röst!
Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och
förlita dig inte på ditt förstånd, står det i
Ordspråksboken! Vårt förstånd är bra att ha,
men det kan faktiskt vara i vägen om det inte
får underordna sig Guds vilja! Det stod ju inte
att förståndet var värdelöst, det stod bara att
vi inte skulle förlita oss på det. Just därför
att förståndet, som allt annat, har blivit förstört
av synden…det går inte att lita på! Vårt
förstånd bedrar oss att göra sådant som Gud
inte lett oss till.

Hur låter det när Gud talar då? Hur ska jag
veta om det bara är jag eller om det är
Gud. Ja, enda riktigt säkra vägen att vet vad
som är Gud är att börja göra det du känner
längtan till. Om det stämmer med Guds ord,
om det visar Hans omsorg och kärlek och om
det kommer från ditt hjärta så är det antagligen
Gud!

Om du följer det du tror Gud talat till dig
om, så kommer du att lära känna hur rösten
låter. Gå, så kommer du att veta vad som
är Gud och inte.

Just den där gången…när jag satt där och
Herren började tala, så började jag se saker
framför mig. Inte visuellt, men för min inre
syn liksom….. och plötsligt blev allt så självklart
på något sätt. Jag började se hur jag
måste göra, och det kändes väldigt enkelt och
naturligt att göra det också! (Hade någon sagt
till mig dagen innan att jag skulle göra på det
här viset, så hade jag aldrig i livet gjort det.)

Det var som att med Guds röst och hans tilltal,
kom också hans lugn och hans trygghet.
Jag visste att om jag gjorde så här så skulle
människors liv bli välsignade och jag visste
att detta var min ”kallelse” just nu … .även
om det inte var någon jättegrej.

Gud har många härliga planer för oss. Om
vi pratar med Herren om våran dag och
ber honom leda oss, så kommer han att göra
det! Om vi verkligen vill! Han kommer att
leda oss till människor som vi får välsigna,
han kommer att visa vad han skapat just oss
att göra. Ibland blir vi så fokuserade på vad
vi vill att Gud skall göra för oss, att vi glömmer
bort att den allra största välsignelsen
ändå är att få vara någon annan människas
välsignelse!

Ibland undrar vi… vad är jag bra för.. vad är
meningen med mitt liv. Då tänker vi kanske ofta på vad vi har för kallelse med våra liv och så. Men ofta är vår vardag full av
möjligheter att få sprida Jesus kärlek till de människor vi möter, och många gånger är det precis det som ger mening. Det kanske inte verkar så stort, men eftersom Gud säger att det är den som är trogen i det lilla, som blir satt över det som är större, så tror jag
att det också i det perspektivet är så oerhört viktigt att vi lyssnar till det Gud manar oss
att göra, varje dag!

Gud är en Gud som Vill Upprätta Allt

Gud är en Gud som Vill Upprätta Allt

Har du tänkt på hur svårt det kan va att ändra på något man
hört förut. Låt oss säga till exempel att du ska möta någon
för första gången. Du är förväntansfull och ser fram emot mötet.
Strax innan så kommer någon och fäller ett negativt omdöme
om den här personen. ”Jo, du behöver nog veta att……” När du
sen möter personen är din upplevelse av honom redan färgad av
andras kommentarer. Och även om man tycker själv får en helt
annan uppfattning om personen ifråga, så finns tanken kvar där i
alla fall. Tänk om det är som dom säger….




 

Så tror jag att många kan uppleva det när det gäller Gud. Det
är många som har fällt kommentarer och har åsikter som är
negativa och felaktiga om Gud, och då kan det vara svårt att
verkligen tro på den Gud som man ser i Bibeln.

Jesus säger att om man vill veta vem Gud är så ska man se på honom.
På Jesus alltså. Han och Fadern är ett. Och plötsligt så blir inte Gud obegriplig
längre, för Jesus är väldigt tydlig! Han gick omkring på jorden och
helade sjuka och befriade dom som var bundna i olika problem.
Han är densamme idag. Han går omkring, om än inte synlig för
våra fysiska ögon, så i högsta grad levande, och vad gör han?
Han helar sjuka och befriar dom som är bundna! Överallt där
man läser om Jesus, så hjälpte han människor. Han upprättade
dem från allt som det här livet hade åsamkat dem. Han ömkade
sig över människorna som var som får utan herde. Han gav dem
hopp, han gav dem kärlek och han gav dem en framtid.

Det finns dom som vill förändra den bilden av Jesus. Det har
det alltid funnits. Människor som inte vill tro att Gud kan vara
så god. Dom vill tona ner alla glädjeyttringar, och bortförklara allt
som människor får uppleva i mötet med Jesus, för man tror inte
att Gud är så god.

Det är då man måsta våga bilda sig en egen uppfattning.
Tänk om det är sant att Jesus fortfarande är densamme!
Tänk om evangeliernas beskrivning av Jesus stämmer!
Gud har redan från börjat velat upprätta allt som blev sönderbrutet
i syndafallet. Det är inte Gud som sett till att all ondska
har fördärvat så mycket, det är vi människor som med vår olydnad,
bjöd in mörkret. Men Gud såg situationen och hans kärlek
tänkte bara en sak. Jag måste upprätta. Jag måste få göra det
enda som går att göra, jag låter Jesus ta människornas skuld på
sig. På det sättet kan dom bli räddade.

En väg till upprättelse! Enväg till förvandling av hela våra liv.

Det underbara med Gud är att Han inte bara sitter nånstans
och kollar ner på oss, nej, han har levt vårt liv och vet precis
vad vi går igenom. Han vet vad vi behöver och ber oss att tro
på Honom, så han kan få börja sin återupprättelse i oss. Han vill
återupprätta vår relation med Honom. Det var det värsta av alltihop,
vi förlorade möjligheten att tala med Gud, att umgås med
Honom som vår Far. Gud kunde inte längre tala med oss som en
Far talar till sina barn. Vi valde bort livet med Honom. Han skulle
vilja andas på oss med sin egen Ande och ha gemenskap, men
synden gjorde att vi inte längre kunde nå Gud.

Men nu finns återupprättelsen där! För min relation
med Gud, men också upprättelse för hela
mitt liv! Mina sorger kan få bytas ut mot Guds glädje,
mina sjukdomar kan bytas mot helande och läkedom.

Allt i våra liv kan återupprättas! Inte minst våra
relationer med människor som vi har runtomkring
oss. I dag så kanske det är i relationerna som vi ser
den allra största söndringen. Inte många människor
idag upplever sig fullständigt trygg i sina relationer.
Det är så mycket som vill trasa sönder dem. Vi har
blivit själviska och vi bryr oss mindre och mindre om
dem som står närmast. Bara jag får som jag vill. Bara
jag får mina behov fyllda.

Gud har en utväg och
en upprättelse även här. Han vill visa oss en väg till
gemenskap med människor som håller, och som
berikar oss och inte tar kål på oss!

Upprättelsen är ingen qvickfix…inget som går på
en kaffekvart, men in det ögonblick jag börjar
gå med Gud och ta Honom på allvar, så kommer
jag få se hur saker förändras. Det jag måste göra
är att ta ett steg i tro. Jag måste slå dövörat till för
rösterna som viskar eller ibland till och med skriker
att det här kan inte vara sant, så bra kan det inte
vara, och istället se på Honom som sa till Maria när
hon undrade varför Han inte kom innan Lasarus dog:
”… Maria, Maria, sa jag dig inte att om du trodde så
skulle du få se Guds härlighet!

God morgon, Helige Ande

God morgon, Helige Ande

God morgon, helige Ande är rubriken på en bok som jag löste för väldigt längesen. Jag gillar rubriken på den boken. God morgon, Helige Ande. Det visar att man har ett alldeles speciellt förhållande till Anden. Det låter inte opersonligt och konstlat, utan väldigt vänskapligt och förtroligt!

Det är väl så att om man säger God morgon, så har man antagligen också sagt God natt, vilket innebär att man talats vid dagen innan, och har man sagt god natt har man nog också delat en del andra erfarenheter under dagen också!




Och så tror jag att Gud vill ha det… Han vill ha en nära gemenskap med oss och inte ett formellt och distanserat förhållande. Det förtar inte det faktum att Gud är Gud, och värd all vördnad och tillbedjan. Med Gud är det ju så att Han kan vara både vara nära och förtrolig, samtidigt som han är mäktig och majestätisk och så oerhört stor!

Men jag tror att om relationen med den Helige Ande ska bli så där underbar som den är tänkt att vara, så måste till mer i vår relation än bara den vanliga bönen där Gud endast fungerar den som ska svara på mina böner: Käre Gud, ge mig det här, eller: Käre Gud välsigna den och den… även om Han älskar att fylla våra behov! Vår gemenskap med Anden behöver också innehålla en villighet att lyssna! När hörde du den Helige Ande tala sist? Om en relation bara består av att en talar och den andre lyssnar, så dör den snart ut. Det blir urtråkigt till slut!

Att vara kristen och en efterföljare till Jesus är ju inte att följa en regelbok som säger: Gör så och så… Istället är det ju att på ett personligt sätt lyssna till Andens röst och höra vad Han leder mig till idag! Tänk dig att det Han leder dig till, kanske ingen annan varit med om tidigare! Här ligger äventyr och väntar för den som är modig nog att börja fråga: Helige Ande; vad vill du att jag ska göra just nu?

Det finns bara ett sätt att få den här sortens relation att fungera och det är att börja tro på den! Att lyssna och sen gå! Ingen kan tala om för någon annan hur Andens röst låter, det kan bara din erfarenhet säga dig! Så när du hör något – gör något! Inte förrän du börjat följa kan du säga om det var Gud eller inte.

För en del kanske det kan kännas främmande att tilltala den Helige Ande i bönen. Vi känner oss kanske mer bekväma med att säga Gud, eller Far. Andra talar alltid till Jesus. Den Helige Ande kan för en del kännas lite obekant. Men faktum är ju att det är personen den Helige Ande som flyttar in i vårt hjärta när vi blir frälsta! Han har din kropp som sitt tempel… Han bor där!

Kanske vi ibland tänker: Det är väl inte så viktigt vem man talar till, Jesus, Gud Fadern och Anden är ju ett. Och det är ju sant. Samtidigt så är de tre personer i gudomen med olika uppdrag. Anden är sänd till oss för att vi inte ska vara ensamma, säger Bibeln. Det är därför Han flyttade in i oss när vi kom till tro! Och Han är här för att vara vår Hjälpare. Han är också den som uppfyller oss med sin kraft så vi kan vara himmelens redskap på jorden.

Jag tror inte att den Helige Ande vill vara en anonym Hjälpare i våra liv. Jag tror Han vill vara en personlig och välkänd Hjälpare. Att Han vill att vi skall känna igen rösten som manar oss i vårt inre. Jag tror också att Han väntar på att få höra vår röst säga nåt i stil med: God Morgon, Helige Ande!

Det var för Dig

Det var för Dig

Många människor går omkring och kämpar med dåligt självförtroende. Man tycker att man misslyckats så mycket, man vågar inte tro att man någonsin kommer att lyckas igen. När möjligheter kommer i livet så vågar man inte ta dom av rädsla för att historien skall upprepa sig. För om man miss¬lyckats flera gånger tidigare, hur ska man våga igen?




Andra är uppväxta med att höra en massa negativa ord: Du duger aldrig något till, det kommer aldrig att bli något av dig. Det finns dom som fått höra att deras utseende inte duger till och därför har man tappat allt självförtroende i gemenskap med andra människor. Orden ringer i huvudet och vill liksom aldrig släppa. Det är som att de negativa orden har skapat ett liv av misslyckande och nederlag, och man upplever besvikelse efter besvikelse.

En kvinna jag mötte en gång hade vid ett tillfälle fått höra av en manlig så kallad vän: ”Jag vet inte vem skulle vilja ha dig…du är så udda…” Den kvinnan vågade aldrig någon gång tro på att hon kunde bli älskad…en enda mening formade hela hennes liv av ensamhet. Många har blivit svikna av dom som de trodde var deras bästa vänner, andra har blivit bedragna och lurade och står kvar med en känsla av övergivenhet som gör att de aldrig vågat lita på någon igen. Hur ska man kunna känna tillit till någon när man blivit behandlad så illa?

När Jesus dog på Golgata, när han utsattes för hån och förakt av människor, så gjorde Han det för att Han älskade Dig så mycket. Det som drev Honom att ta sig igenom den romerska pryglingen med 39 piskrapp av läderpiskor med benbitar i ändarna, var kärlek till Dig! När Han hängde där på korset och ryggen som efter slagen mest liknade “en upplöjd åker”, värkte och när spikarna smärtade, så var det kärlek till oss människor som gjorde att Han inte gav upp och sa: Nej, det här är för jobbigt… jag vill inte längre ge mitt liv för människorna!

Någon…Jesus älskade dig så mycket att det var värt allt hån och förakt, all smärta och plåga för att du skulle få uppleva verklig och sann kärlek. Jesu kärlek. Den kärleken får vi aldrig förväxla med det som världen idag kallar kärlek….känslor som åker upp och ner och som växlar fortare än vädret. Jesu kärlek till dig var så stor att den tog sig igenom den mest outhärdliga smärta. Allt för att du skulle kunna få känna värmen, gemenskapen och kärleken från Gud i ditt liv.

Det finns en riktig, verklig kärlek! Den finns hos Jesus. Den kärleken är befriande! Den löser oss från ord som människor uttalat, och den får oss att se på saker i ett nytt ljus. Vad spelar det för roll vad människor har sagt till mig när Jesus själv har sagt nåt annat! Han säger ”Jag älskar dig”! Det är allt som betyder nåt!

Bibeln säger att Guds kärlek fördriver all fruktan i våra liv. När vi lyssnar till Hans ord och tar till oss det så förvandlar det oss fullständigt! Fruktan för misslyckande försvinner… Jag vågar på nytt igen för jag vet att om jag skulle misslyckas så landar jag mjukt, jag vet att Jesus alltid älskar mig. Han förlåter, han upprättar och Han helar! Fruktan för vad människor ska säga försvinner. Jag vet att även om människor ord kan såra mig, så har jag en som alltid är på min sida och som helar varje sår och upprättar mig från allt! Fruktan för att bli övergiven och sviken försvinner.

Jag vet att visst kan det vara så att människor runtom kring mig sviker….men jag vet att Jesus sviker mig aldrig! Han finns alltid där! Han har bevisat sin kärlek genom att ge sitt LIV för mig! Vi människor är oerhört älskade av Gud! När Jesus dog och uppstod så gav Han oss möjlighet att få ett evigt liv, och det eviga livet är att lära känna Honom som älskar oss så mycket. Börja lära den Jesus som älskar dig så mycket!

Allt är Bara Nåd

Allt är Bara Nåd

Ibland så slår det mig…och då blir jag så illa glad (som dom säger i Västergötland…..) Att vara kristen är så fantastiskt! Gud ger så mycket till oss, och allt Han ger är av bara nåd!

Tänk om vi verkligen kunde leva i den barnsliga förvissningen alltid. Att allt är av nåd. Ja, jag vet att vi brukar säga det till varann och att det på ett sätt kanske är den mest använda frasen i vår kristendom, men frågan är har jag riktigt fattat det ändå? Att det ABSOLUT inte går att förtjäna något i Guds Rike. Ingenting. Helande, hjälp med ekonomin, ny glädje, ja vad det än är vi behöver, så vill Gud ALLTID ge det till oss, fritt och för intet.




 

Det är så lätt att komma in i känslan av att även om vi vet att allt i frälsningen ges till oss på grund av nåd, så ska det nog ändå till någon liten ansträngning från vår sida för att Gud riktigt skall kunna välsigna mig. Det är som att det finns ett inrotat tankemönster i oss som är svårt att bryta. Vi är vana att om man ska få nåt, så ska man förtjäna. Så har det ju varit ända sen vi var små, eller hur? Man ska va dukig och ha skött sig bra, då blir man belönad. Få bra betyg i skolan och du blir belönad med ett bra liv, bra jobb osv.

Så lätt det är att vi också tar med detta in i det kristna livet, och tänker att bara jag ber tillräckligt mycket, blir tillräckligt helig och syndfri, eller vittnar tillräckligt mycket så skall jag nog kunna få bönesvar. Då kanske Gud älska mig och vilja hela mig. För inte kan han väl hela mig och fylla mina behov om jag inte gjort allt jag ska? Jag vet ju med mig att jag borde läst bibeln mer, att jag borde ha bett lite mer, jag har för lite uthållighet osv. Jag är övertygad om att många av oss fastnar här. Man ger liksom upp när man kommer hit…det blir hopplöst att be…Alla så vet vi så väl att Gud förmår att göra allt, men eftersom jag verkar misslyckas med mitt kristna liv, så blir det nog inget bönesvar…

Lyssna på vad Paulus sa om det här. ”Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet…. Han som ger er Anden och gör underverk bland er, gör han det för att ni håller lagen eller för att ni lyssnar i tro, liksom Abraham? Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet……. Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde. Gal 3:1ff

Det var inte jag som sa det, som kallade oss dårar…det var bibeln…. Var och en som på något sätt litar på sin egen förmåga passar in på beskrivningen…Det är fullkomligt galet att på något sätt tro att det är min förtjänst som får Gud att verka. Det enda som vi kan göra är att ta emot i tro! På det sättet fick Abraham sitt löfte uppfyllt, och på det sättet får du och jag våra löften uppfyllda. Ja, kanske någon säger, men jag har ju fallit igen, jag har syndat och jag verkar inte få bukt med det..inte kan väl Gud ge mig något då? Det var just syndare som Jesus dog för, och syndar gör vi alla. Synden står inte längre emellan Gud och oss eftersom vi har Jesus som vår Frälsare! Detta är så befriande och om vi verkligen tar emot det så enkelt som det är, så får vi uppleva vad verklig frihet är! Vad jag lyckas med eller inte lyckas med är inte det som bestämmer hur mycket Gud kan hjälpa mig och välsigna mig. Det är enbart genom tro jag kan ta emot det Han vill ge!

Allt till det bästa

Allt till det bästa

Gud har alltid vårt bästa i sina tankar. Han
planerar aldrig något annat än att det skall
gå väl med allt vi gör.

Om du är en förälder, så kan du aldrig tänka
något annat än det bästa för dina barn. Du
önskar att det skall gå bra för dem i skolan, du
blir stolt om grabben kommer hem och säger
att han gjort mål när de spelade fotboll osv.

På samma sätt är det med Gud. Han ser på samma
sätt på oss. Han säger till folket att om nu ni
som är vanliga människor bryr sig om era barn,
hur mycket mer skall då inte jag som är fullkomlig
ge vad gott är!

Det här tvivlar vi på ibland, och det tvivlet
måste vi utrota. På grund av gamla religiösa
och felaktiga föreställningar tänker vi oss att
Gud på något sätt också med sin vilja accepterar
och samtycker till det dåliga i våra liv.

Även om vi egentligen vet att Gud är god, så smyger
sig känslan av att Gud ändå på något sätt skulle
vilja att vi just nu har det tufft på ett eller annat
sätt. Kanske vi till och med accepterat tanken
att vi förtjänar en jobbig period på ett eller annat
sätt.

Bibeln säger att för den som älskar Gud
samverkar allt till det bästa. Det är det bästa
Gud har för sina ögon när det gäller ditt liv. Han
har gett dig löftet att när du förtröstar på Honom
så spelar det ingen roll vad som händer runtomkring
dig, du kan alltid lita på att det finns en
som har ditt bästa för sina ögon. Alltid. Han för
dig förr eller senare ut i den plan och tanke som
han har för dig. Det är ett löfte.

När Jabes ropade ut sin bön till Herren:”O att
du ville välsigna mig och utvidga mitt område
och låta din hand vara med mig! O att du
ville avvända det som är ont, så att jag slapp
att känna någon smärta!”, så sa inte Gud att
det har jag ingen lust med utan det står att: och
Gud lät det ske, som han begärde.

Gud hade bara Jabes bästa för sina ögon. Han
tyckte inte att det var själviskt av Jabes, och
förmanade honom inte att vara ”ödmjuk” eller
så. Han accepterade Jabes bön eftersom den var
i linje med Hans egen plan för Jabes liv! Att det
skulle gå väl, att han skulle få slippa smärta och
att han skulle få framgång i det som han företog
sig!

Reducera inte Guds tankar för dig genom att
tänka mänskligt, köttsligt eller religiöst. Ta
till dig Guds glädje över just den du är, och njut
av vissheten att oavsett vad som händer i ditt
liv så kommer det aldrig bli värre än det bästa
för dig! Du behöver inte halka ner i djup förtvivlan
när det händer saker – se det bara som
stenar på vägen fram till det bästa för dig!

Kanske tycker du att dina förutsättningar inte
är lika bra som andras. Det verkar ju ibland
gå på räls för folk, och då är det lätt att tänka
att om jag bara hade samma möjligheter då
skulle det gå bra för mig. Här är grogrunden till
avundsjuka, negativitet och destruktiva krafter i
våra liv. Men grejen är den att oavsett förutsättningar,
så finns Guds bästa plan för oss alltid
tillgänglig!

När Abraham och Lot lämnade Egypten och
drog mot Kaanans land så skulle de dela på
sig. Och Abraham som var den som hade fått
kallelsen av Gud, och som väl borde fått det
första valet när det gäller vilket landområde han
skulle få, ber Lot att välja! Och självklart valde
Lot det som såg bäst ut. Det står att Lot lyfte
upp sina ögon och såg att hela Jordanslätten
var vattenrik överallt…och att området var som
Herrens lustgård.

Efter det valet så såg det ut
som att hans förutsättningar var mycket bättre
än Abrahams. Men det bekymrade inte Abraham.
Han blev inte sur och besviken utan gav
med glädje det bästa området till Lot!

Abraham visste att om man älskar Gud så
samverkar allt till det bästa. Abraham hade
Guds välsignelse över sitt liv, och därför kunde
inte Lots val av mark bli ett hot mot honom. Lika
trygg som Abraham var i Guds plan, lika trygga
ska vi vara i det faktum att Gud avsett det som
händer, alltid har vårt bästa för sina ögon!