Häromsistens när jag var lite villrådig och
jag visste inte riktigt hur jag skulle göra,
så kom jag på mig själv att jag satt och klagade
inför Gud.
Om jag lärt mig något i livet, så är det att
det är inget ide. Att klaga på Gud alltså. Visst
kan jag komma inför Gud med mina grejer,
men om jag fastnar i fällan att klaga så har
jag lärt mig att bara sluta med klagandet. Det leder ingenstans.
Just den här gången så började jag istället
att småprata med Gud, och fråga honom
om vad jag skulle göra. Och det var då Han
började visa mig på nytt igen, vikten av att
lyssna på vad Han vill säga till mig.
Han ärden Helige Ande och finns i mitt hjärta. Han
bor i mig. Han vet allt och känner mig bättre
än jag själv gör. Han vill leda mig.
Allt det där vet jag ju förstås….men.. ändå är det lätt
att bara springa på… Han visade att lösningen
funnits där hela tiden, det enda problemet
var att jag inte hade lyssnat till honom som
hade lösningen!
Det var det där med att vilja klara saker
själv.., det är lite efterhängset..! Jag behöver
komma till punkten när jag säger: Nä,
jag kan inte själv, och jag behöver inte kunna
själv!
Att leva som kristen i sitt vardagsliv är
att göra sig beroende av att höra Guds röst!
Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta, och
förlita dig inte på ditt förstånd, står det i
Ordspråksboken! Vårt förstånd är bra att ha,
men det kan faktiskt vara i vägen om det inte
får underordna sig Guds vilja! Det stod ju inte
att förståndet var värdelöst, det stod bara att
vi inte skulle förlita oss på det. Just därför
att förståndet, som allt annat, har blivit förstört
av synden…det går inte att lita på! Vårt
förstånd bedrar oss att göra sådant som Gud
inte lett oss till.
Hur låter det när Gud talar då? Hur ska jag
veta om det bara är jag eller om det är
Gud. Ja, enda riktigt säkra vägen att vet vad
som är Gud är att börja göra det du känner
längtan till. Om det stämmer med Guds ord,
om det visar Hans omsorg och kärlek och om
det kommer från ditt hjärta så är det antagligen
Gud!
Om du följer det du tror Gud talat till dig
om, så kommer du att lära känna hur rösten
låter. Gå, så kommer du att veta vad som
är Gud och inte.
Just den där gången…när jag satt där och
Herren började tala, så började jag se saker
framför mig. Inte visuellt, men för min inre
syn liksom….. och plötsligt blev allt så självklart
på något sätt. Jag började se hur jag
måste göra, och det kändes väldigt enkelt och
naturligt att göra det också! (Hade någon sagt
till mig dagen innan att jag skulle göra på det
här viset, så hade jag aldrig i livet gjort det.)
Det var som att med Guds röst och hans tilltal,
kom också hans lugn och hans trygghet.
Jag visste att om jag gjorde så här så skulle
människors liv bli välsignade och jag visste
att detta var min ”kallelse” just nu … .även
om det inte var någon jättegrej.
Gud har många härliga planer för oss. Om
vi pratar med Herren om våran dag och
ber honom leda oss, så kommer han att göra
det! Om vi verkligen vill! Han kommer att
leda oss till människor som vi får välsigna,
han kommer att visa vad han skapat just oss
att göra. Ibland blir vi så fokuserade på vad
vi vill att Gud skall göra för oss, att vi glömmer
bort att den allra största välsignelsen
ändå är att få vara någon annan människas
välsignelse!
Ibland undrar vi… vad är jag bra för.. vad är
meningen med mitt liv. Då tänker vi kanske ofta på vad vi har för kallelse med våra liv och så. Men ofta är vår vardag full av
möjligheter att få sprida Jesus kärlek till de människor vi möter, och många gånger är det precis det som ger mening. Det kanske inte verkar så stort, men eftersom Gud säger att det är den som är trogen i det lilla, som blir satt över det som är större, så tror jag
att det också i det perspektivet är så oerhört viktigt att vi lyssnar till det Gud manar oss
att göra, varje dag!